| IOR.NU |
IOR är en liten åsna som blivit en sorglustig symbol för vårt arbete i Thailand. IOR säger att "ingenting är så jävligt att det inte kan bli värre" Vem trodde att saker kunde bli värre än att se sin familj spolas bort i en flodvåg? Jo, IOR har lärt oss att det bara var början. Samtidigt har det givit en styrka att kämpa vidare med litet eller inget stöd från svenska myndigheter.
|
|
Nu har Pigge startat en blogg!
Välkommen till IOR 2007
www.ior2007.wordpress.com >>>
|
Upprop: Politiker visa vad det är att ta ansvar!
Totalt antal underskrifter 682
Skriv under >>
|
|
Pressmeddelande 2006-08-30
Rösta bort den regering som inte tar ansvar!
Läs mer > > >
|
|
Gästbok Arkiv
Här kan man läsa gamla gästboks inlägg.
Klicka här >>
|
|
Killarna hos Nemo
Här hittar du vår nya tavla med Ulrika hos killarna....
|
|
>> |
|
|
|
| Hej |
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak den 26 december 2004 orsakade en Tsunami 220 000 människors död och förändrade för all framtid livet för mig och alla andra förolyckades anhöriga, bekanta och vänner. Jag startade den här hemsidan för att kunna informera om min katastrof då jag miste min fru Ulrika och mina två söner Charlie och Max och hur jag och mitt team arbetade på plats nere i Thailand för att hitta och kremera deras kroppar. Ett arbete som kom att kantas av besvikelse, frustration och vrede över hur svenska myndigheter hanterade katastrofarbetet.
Jag lyckades trots myndigheternas byråkratiska stelbenhet, okunskap och hjärtlöshet, som en av de första svenskarna hitta min familj och få deras kroppar kremerade. Detta tack vare att jag hade hjälp av många vänner, ett stort kontaktnät och viss mediavana. Många andra drabbade hade bara myndigheterna att förlita sig på. Vi rapporterade på plats om alla missförhållanden, Katastrofkommisionen har i sin rapport bekräftat vår kritik.
Jag har fått många brev från personer som på olika sätt vill visa mig sitt stöd. Det är som en varm famn av omtanke och positiv energi som kommit i form av brev från kända och okända personer. Många delar min ilska och frustration över myndigheternas agerande. Det har betytt mycket för mig. Nu har jag valt att lägga ut en del av dessa brev på min hemsida, anonymiserade, och jag har i de flesta fall lyckats nå brevskrivaren för deras samtycke. (Skulle någon av dem jag inte lyckats få tag på hitta sitt brev här och inte vill ha det med går det bra att maila mig så tar vi bort det)
Det som hände efter olyckan, eller rättare sagt det som inte hände, gjorde att vi som var drabbade blev väldigt besvikna och till slut förbannade - tillsammans med en stor del av svenska folket. Från regeringens sida med Göran Persson i spetsen så tyckte man att detta har skötts på ett tillfredställande sätt. Katastrofkommisionens utredning om Tsunamin och KU-förhören gav en helt annan bild och de ansvariga fick mycket skarp kritik. Det var här som Göran, enligt min åsikt, valde fel väg. I stället för att lära sig något och ställa berörda till svars, valde han att skydda och belöna dem ansvariga med mjuka fallskärmar och bättre befattningar. Man får inte belöna dumheter och passivitet.
Ingen av oss drabbade ville göra politik av denna hemska olycka. Den som gjorde politik av detta var den förre statsministern. Han menade att allt skötts bra och om svenska folket tyckte annorlunda så uppmanade han dem att visa det på valdagen. Genom att denna fråga blev en valfråga fick den allt för stort känslomässigt fokus hos många väljare. Då hjälper det inte hur duktiga och seriösa de socialdemokratiska valarbetarna är. Ilskan var för stor mot dem som misslyckades i toppen och väljarna vill se handlingskraftiga personer som styr. Jag tror tyvärr att socialdemokratin under lång tid framåt kommer att få lida av detta beslut att inte lyssna utan bara köra över sina medlemmar och väljare. Sådant får konsekvenser!
Jag hade agerat likadant mot en borgerlig regering som mot en socialdemokratisk regering. Vi behöver människor som står för det de gör. Sådana regeringar kommer även i framtiden att få förtroende. Om de styrande inte är föredömen och står för vad de gjort blir det svårt att få ett framgångsrikt land. Nu hoppas jag att Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och andra som kommer att styra landet i framtiden tar lärdom av detta. Man måste prestera och leverera när det gäller. Det skall ställas krav på våra ledare i landet. Först då når organisationerna resultat och framgång.
Jag anser att man kan påverka det mesta och kommer att fortsätta att försöka förändra. Ev kan en del tycka att det är gnälligt, den risken tar jag. Jag tillhör fortfarande dem som vill utveckla och påverka vilket kan störa en del. Vi har i alla fall bara ett liv och det skall levas här och nu. Jag tänker gå vidare i livet vilket jag hoppas att du också gör.
Pigge Werkelin
(Trust-IT har helt ideellt ställt upp med teknisk hjälp
för att kunna göra den här hemsidan, tack!)
PS. Den 18 augusti 2006 hade det gått 600 dagar sedan tsunamikatastrofen i Thailand. Då skickade jag min bok tillsammans med ett brev till alla rikdagspolitiker för att de inte ska glömma bort vad som hände och få min personliga bild av hur allt hanterats. DS.
|
Läs Pigges brev som skickats till alla riksdagspolitiker! >>
|
|
|
|
